Uddevalla Swimrun. Brännande vackert med extra allt!

0
14

Jag låter min Monique Stalås Hörnsten dela med sig av sin upplevelse som deltagare av Uddevalla Swimrun 2017. Monique är till vardags frilansande journalist, löpcoach och deltar i många olika typer av tävlingar.

Uddevalla Swimrun körde i gång förra året med femtio par. I år har tävlingen fördubblat deltagarantalet, men trots det sålde de 100 lagplatserna raskt slut. Precis som förra året visade sig dock inte vädergudarna nådiga. Redan en timme innan start valde många av deltagarna att åla sig ned i sin våtdräkter. Med 17 grader i luften och duggregn visade det sig att våtdräkten var klädseln för dagen. Dagens hjältar var åskådarna som (utan våtdräkt) kurade ihop sig under sina paraplyer och tålmodigt stod kvar och hejade trots det bitvis häftiga regnet.

Dagens entreprenör var nog kvinnan som påpassligt hade ett stånd vid kajkanten och som sålde en kräm som lär skydda mot brännmaneternas gift. Den skulle man nog ha köpt, det hade varit väl investerade pengar. Det visade sig nämligen vara gott om brännmaneter i vattnet. Särskilt den första simningen bjöd på många brännande trådar. Värst var det för den som låg först i vattnet och drog. Det var många röda ansikten och knän efteråt…

 

Strax innan start ökade regnet till hellregn, men vad gör väl det i en varm våtdräkt? Två tjejer hade valt att köra helt utan våtdräkt och de såg rätt frusna ut. Nästan hela det övriga startfältet valde att starta uppcabbat och med den orangea simmössan på, trots att den första löpningen var två km lång.

 

Den som hade trott att Uddevalla är platt, tog rejält miste. Redan den första löpningen bjöd på en riktig mördarbacke – och den var inget mot den sista backen som skulle klaras av innan lagen fick vända tillbaka! Den var brutal, både i sin längd och branthet. I den första branta utförsbacken, ja går det upp så brukar det förr eller senare gå ned också, skojade vi om att nästa år då tar vi täten och rusar uppför backen, sedan får någons gamla mormor göra en insats och blockera stigen nedför så att vi får ett rejält försprång! Det var nämligen rätt svårt att springa om på den smala branta stigen. Vi hade behövt lite försprång, min lagkompis Niclas och jag, för startfältet bestod av verkligen starka lag! Starkast av dem alla var Eva Nyström och Martin Flinta som inte bara vann spurtpriset över den den andra simningen, som också var banans längsta, utan vann hela tävlingen totalt! Det är bara att ödmjukt bocka och buga för deras framfart! Nytt banrekord slog de till med också med fantastiska 1:19:06!
Hur var banan då? Jo, tuff, vacker och rolig. Den första löpningen gick över ett berg och ut på en udde, sedan vidtog en kort och manetfylld simning. Därefter sprang vi längs fjorden, förbi vackra gamla hus med mycket snickarglädje, över en cool bro och ned till den andra simningen. Här var det en vik som skulle simmas över, och det var ungefär 700 meter tvärs över. Sedan följde en kortare löpning följt av en simning ut till Rödön. Här var det inte helt lätt att komma upp på de regnhala klipporna. Det är tur att man tävlar i lag så att den ene kunde putta upp den andre som sedan kunde hjälpa sin kompis upp ur vattnet. Lag som redan hade tagit sig upp hjälpte också deltagare som låg kvar i vattnet. Inget armbågande och konkurrens här inte. Men så är det ju ofta i den här härliga sporten. Man hjälper varandra helt enkelt! Ön rundades på klipporna och längs med träbrygga och sedan lämnade deltagarna ön för ytterligare en kort simning över till fastlandet igen. Sista etappen innan vändningen  ledde upp till Bockhusbergen där det bjöds på vätska och utsikt. Inte för att vi hade tid att studera skönheten i landskapet för nu skulle vi ju springa nedför sagda berg och då gällde det att hålla tungan rätt i munnen. Efterdom det var samma väg tillbaka hade vi möjlighet att både heja på täten och peppa de som kom efter oss.
Väl i mål bjöds det på så väl kramar från de dyngsura arrangörerna som bubbel, smörgåstårta och vedeldade badtunnor.

 

// Monique Stalås Hörnsten

 

Så här säger Dotte Nielsen, arrangör tillsammans med Marcus Kårebrand om dagen:

 

Vi hade ambitionen att låta tävlingen växa åt alla håll jämfört med förra årets tävling, vi önskade fler deltagare och en mer magnifik upplevelse för deltagarna, Jag kan sammanfatta tävlingen som ur mitt perspektiv som mycket lyckad. Deltagarantalet dubblerades och väl i mål kunde vi erbjuda deltagarna champagne, smörgåstårta, vedeldade badtunnor och nybakade kanelbullar. Årets startfält är likt förra året varierat, men i år var det ett ännu starkare startfält. Vi tog emot oss av förra tävlingens feedback och åtgärdade det som åtgärdas kunde.

Trots det ihållande regnet befann sig många tappra människor längs Uddevallas strandpromenad för att heja på och följa spektaklet, vilket ur arrangörssynpunkt alltid adderar till tävlingen. Jag och Marcus Kårebrand är otroligt nöjda. Tävlingen följde precis den målbild vi ritat upp, allt klaffade och det vi inte kunde styra över var (typiskt) det enda som satte en smula solk i bägaren, och då syftar jag förstås på det ihållande ösregnet och alla brännmaneter. Vi riktar ett stort tack till alla deltagare, funktionärer och sponsorer!

//Dotte Nielsen