Jag kom i kontakt med Linda Svensson inför förra årets Swimrun. Jag hade sett flera av hennes bilder på Facebook och Instagram innan, och jag fastnade direkt för hennes fotografiska stil. Linda är grym på att fånga det naturliga i bilder, hennes bilder bjuder ofta på skönhet och dramatik. Hon är en lokal fotograf som ofta fångar vår omgivning och våra lokala evenemang, och därför bestämde jag mig för att göra en intervju med henne.
När började du fotografera? Och varför?
Det har väl växt fram, skulle jag säga. Jag har alltid älskat snygga bilder, ända sedan jag var liten. Så även om jag inte skulle påstå att de man tog med föräldrarnas kamera när man var runt 10år var något i klass med den nivå man är på idag, så har det ju växt succesivt sedan dess. Man började med att fota husdjuren hemma, och sedan fotade man tillsammans med vänner under högstadiet. I gymnasiet gick jag media i Trollhättan och då blev det foto på heltid. Därefter växte hobbyn till att jag startade företaget. Att få utveckla sin hobby till något man kan göra på arbetstid är en otrolig lyx, och jag är så glad och tacksam för det.
Många förknippar dig med en ”lokal” fotograf, hur har det blivit så?
Jadu, främst är väl det faktum att jag bor här, haha. Det har sina fördelar att ha vackra områden som Gustafsberg, Lindesnäs, Emaus med mera inom gångavstånd. Speciellt med tanke på att jag nästan uteslutande fotograferar utomhus, så inkluderas alltid miljöerna i mina bilder. Det blir att man börjar med att fotografera sin bekantskapskrets, och sedan sprider det sig den vägen. Sedan har jag fotat en del event, som Solid Sound två år, Swimrunet förra året, invigningen av biografen mm. Det tillsammans med att jag fotograferar människor som också bor i Uddevalla gör att man syns i sociala medier och knyter en hel del kontakter. Att ha en enorm kamera på sig har visat sig göra det enkelt för folk att starta samtal, haha!
Hästar, människor och platser, vad är roligast att fotografera? Vilket är svårast?
Oj, det är omöjligt att svara på… När jag fotograferar hästar så får jag även chansen att resa till otroligt vackra platser som jag troligtvis aldrig hade besökt annars, så det som helhet är ju underbart. Men där har jag ju otroligt stor press på mig. Om man flyger utomlands för att fota under dagen, och skall fota ett djur som kanske inte alltid ”är på humör”, så kan man inte alltid vänta tills imorgon. Då MÅSTE man sätta den bilden. Hästarna fotograferas för marknadsföring, så det är mycket som står på spel. Där kräver det att jag är chef och ger tydliga direktiv. Många gånger är det svårt, eftersom jag ofta arbetar med människor som knappt kan engelska, än mindre någon svenska.
Att fotografera människor är på det sättet enklare, för det gör jag på hemmaplan och vi delar kultur och språk. Där har jag mycket mer personlighet i själva processen. Jag har arbetat hårt för att bygga en profil där jag kan använda min humor och vara mig själv, för det är då bilderna blir som bäst. Så när man hittar de människorna som uppskattar att jag söker det som är äkta, så har vi otroligt kul ihop och arbetet blir både lättare och bilderna blir bättre. Jag försöker leka med barnen och lägger tid på att lära känna brudparen över en fika. Jag har en hel hög med riktigt dåliga skämt på lager, och jag försöker verkligen att vara mig själv. Jag fokuserar på att skratten skall vara äkta, och att man när man ser en bild på sin familj eller sitt bröllop minns VARFÖR man hade roligt. Att skapa MINNEN värda att ha på väggen, helt enkelt. Det har tagit några år att bygga upp ett sätt där jag kan vara professionell men samtidigt vara personlig. Men när man kan kombinera det, så känner jag en sådan otroligt glädje och passion för det jag gör så det är svårt att beskriva det med ord… underbart, helt enkelt. Nu spann jag iväg ifrån frågan lite kanske, haha, men allt har sina plus och minus. Bröllopsfoto – där måste man precis som med hästarna också sätta det direkt, man kan ju inte be dem boka om vigseln, det vore nog inte så populärt! Därför har jag alltid två kameror med mig, och jag anlitar gärna en extra fotograf för att vara säker. Under familjefoto däremot så brukar jag ha flera tider inbokade, ifall det skulle regna eller barnen blir sjuka.
När du säger platser så tänker jag landskapsfoto, så jag utgår ifrån det. Jag fotograferar sällan denna typen, om det inte är att fota platsen där ett bröllop skall äga rum. Men generellt så fotograferar jag inte detta. De platser som är vackra nog att fotograferas upplever jag hellre live. Sedan kan jag absolut ta en bild med mobilen som minne, men jag kommer nog aldrig lägga någon energi på att få en otrolig bild av en solnedgång.
Idag är det så många som har en bra kamera, men det är få bilder som blir bra. Vad är hemligheten?
Till att börja med är väl det faktum att man inte längre behöver betala för varje klick på avtryckaren. Det är nog få som tar en selfie och sedan lägger upp den direkt, utan det är snarare så att man tar 10,20, 50st innan man är nöjd. Man ahr möjlighet att vara mer kräsen, helt enkelt.
Men annars, som med vilket område som helst – många års studerande och mycket hård träning av hur man tar bra och tilltalande bilder är en bra början för att få snygga resultat. Sedan finns det alltid trender som gör bilder mer tilltalande, som när instagram slog igenom för några år sedan och det var en viss typ av filter som gjorde att alla bilder med denna stil känns snyggare, just för att de är moderna. Lite som med mode, helt enkelt.
Sedan är det en relativ fråga du ställer: Vad är en bra bild egentligen? En gammal porträttbild kan för en okänd person kan ju vara både tråkig och dålig, medans den för mig symboliserar något otroligt viktigt, då bilden kanske är på min farfar och den är det enda foto jag har på honom. Alla föräldrar som lägger ut bilder på sina barn gör det kanske inte för att imponera med sina estetiska kunskaper, utan snarare för att barnen är det de älskar mest av allt. Så vad som är ”en bra bild” är olika för alla.
Ditt mest minnesvärda fotouppdrag?
Den listan är ganska lång… många utlandsresor just för att man får uppleva nya saker och se så mycket nytt och vackert. Som när jag åkte med en vän till Scottsdale i Arizona, och ALLT var som hämtat ur en amerikansk film. Varenda stereotypisk sak man kunde tänka sig fanns där. Bilarna, portionsstorleken, klädstilen, hur människorna var, att de sålde popcorn som var rosa, grönt och blått. Hur kul som helst! Förra året fick jag åka till Iran, och det var en jättehäftig upplevelse. Helt annan kultur på alla plan, men mycket vacker miljö och otroligt gästvänliga människor.
På hemmaplan? Bröllopen, helt klart. Många gånger så känner jag ingen av de 50-150 gästerna, och ändå blir jag så otroligt känslosam av all den lycka och kärlek man ser under dagen. Det finns inget som kan mäta sig med det, det är otroligt att få en sådan ära att få vara del utav någons bröllopsdag. Världens bästa jobb, utan tvekan. Så om man kombinerar ovanstående blir det väl när jag fotograferade ett svenskt bröllop i Turkiet. Kärlek och glädjetårar i mängder kombinerat med solstol och poolhäng, underbart!
Har det någon gång gått åt pipan under en fotografering?
Jadå, många gånger! Jag har haft familjefotograferingar där barnens lek har gått över i bråk, haha. Jag har självklart fotograferat bröllop i ösregn, som kanske inte alltid är det som är överst på önskelistan hos brudparet, speciellt när bruden suttit 3h i frisörstolen. Men jag kan rakt av inte minnas något som inte gått att bota med lite godis till barnen, eller att fotografera bröllopsporträtten under tak eller fina paraplyer.
Det är inte lätt, men skulle du kunna plocka ut tre bilder som är dina bästa, bästa favoritbilder.
Åh herregud… Jag måste bara säga: Min första reaktion på denna frågan var verkligen ”Han ber mig välja ut tre st av mina tusentals bebisar. Det går ju inte!” Och det stämmer verkligen – alla mina favoritbilder är bra på olika sätt. Vissa är käleksfulla, andra är glada, vissa är minnesvärda för de som är på bilden och andra är bara rent toksnygga. Men du kan få de tre jag känt mest kärlek till den senaste månaden 😉
Utrustningen, hur viktig är den?
Åh, den klassiska frågan! Och som jag alltid säger på denna: Svårt att svara på! Otroligt viktig, men samtidigt inte ett dugg viktig. Det spelar ingen roll hur bra din kamera är om du inte kan hantera den på rätt sätt. Medans om du har otroligt bra känsla för ljus, färger och komposition så kommer du långt med din mobilkamera – titta bara på alla som tar otroligt snygga bilder till instagram och de använder inte ens en kamera, de använder något som vi idag kallar för en telefon. Man kan dra en enkel liknelse: Tänk dig att du skall servera middag hemma, fläskfilé, kokt potatis med diverse tillbehör. Självklart kommer maten att smaka bättre om du har bra, ekologiska råvaror att arbeta med, precis som att bilderna blir bättre med en bättre kamera. Men om du bränner köttet och du låter potatisen koka för länge, så smakar det ändå inte gott. Precis på samma sätt så blir bilderna inte bra, om du inte vet hur man ställer in och använder kameran.
Men självklart använder jag det bästa inom det område jag fotograferar. Kameran är mitt verktyg, och jag vill leverera bästa möjliga kvalité.
Är inte Uddevallabron ett uttjatat motiv?
Ja och nej, haha. För mig som ser den dagligen så har wow-känslan försvunnit – absolut. Men för de som reser hit är den sevärd, och det är ju en estetiskt tilltalande bro. Jag har många inresande fotografer som frågat mig om bra plaser att ta porträtt vid, som samtidigt får bron i bakgrunden. Jag själv är hemmablind och kanske inte värderar den lika högt som de som inte bott här hela livet. För mig visar centrum och strandpromenaden mycket mer av stadens karaktär. Det är i staden vi umgås, lever och skapar minnen. Därför anser jag inte bron vara den bästa representationen för staden, eftersom vi som lever här spenderar mer tid vid tex skeppsviken än på bron.
Uddevallas vackraste ställe?
Du måste sluta ställa så omöjliga frågor, hahaha. Skämt åsido, jag är så arbetsskadad så jag blir ju helt salig när jag ser att ljuset faller vackert på en gräsmatta, oavsett var denna gräsmattan är placerad. Uddevalla centrum är otroligt underskattat, särskilt området kring söndra hamngatan och biblioteket. De små kullerstensgatorna är otroligt mysiga, och det finns mycket fint där.
Jag är inte så mycket för havet, utan är mer för vackra och stora, gamla skogar. Så jag får nog säga Emaus under våren när vitsipporna blommar, eller på hösten när både marken och träden går i alla eldiga nyanser som finns, det är nog bland det finaste som finns. Sedan har vi även en stig i en dal ute på Gustafsberg, som relativt få vet om. En 1 km lång anlagd stig, jämte en bäck som är så vacker att de kunde ha spelat in Ronja Rövardotters vitsippeparadis där.
